Kategoriarkiv: Anna-Lena Hultman

Artikel från Ulricehamns Tidning 3 januari 2021

När Anna-Lena Hultman hade skaffat sig sitt nya efternamn – alltså gift sig – väcktes också intresset för släktforskning på allvar.

– Jag hade varit i kontakt med det tidigare, eftersom både mamma och pappa var väldigt intresserade av detta. Som jordbrukare var det ju inte lätt att ta ledigt, men en dag om året så åkte de i alla fall till landsarkivet i Vadstena eller Göteborg för att leta i arkiven. Men jag själv hade inget större intresse vid den tiden, säger Anna-Lena.

Den mesta informationen fanns vid den tiden på mikrofilm, så till slut köpte pappan en egen utrustning för att kunna läsa dessa hemma. Så när Anna-Lena ville veta lite mer om maken Lars anförvanter, blev det mycket besök i föräldrahemmet och sittningar vid läsapparaten.

Intresset växte, Anna-Lena lärde sig mer och mer och kunde till slut också börja hålla kurser i släktforskning.

– Vi höll till i Västgötarummet på biblioteket i Ulricehamn. Det är trångt om utrymmet, dålig ventilation, så till slut tröttnade jag på det och bestämde mig för att ha kurserna här i Konkordiahuset istället.

Konkordiahuset är det gamla missionshuset i Hössna och som Anna-Lena äger ihop med systern Catarina. Det kan tilläggas att syftet med husköpet var att ha någonstans att förvara alla böcker de samlat på sig.

Att flytta något från centralorten ut till landsbygden var ogenomförbart enligt många. Men olyckskorparna hade fel, intresset för att lära sig om släktforskning höll i sig och nu har Konkordiahuset blivit ett nav för släktforskare, de som letar hembygdshistoria samt forskning om Amerika-emigranterna.

Efter att tidigare ha fått leta i kyrkböcker, mantalslängder och husförhörsprotokoll efter uppgifter om anförvanter blev en ny del av släktforskningen i somras väldigt uppmärksammad i ett något ovanligt sammanhang. Det var när dubbelmordet i Linköping kunde få sin lösning efter att en släktforskare hjälpt polisen med det 16 år gamla brottet genom släktforskning via dna, och därmed känt för den stora allmänheten. Men för de lite mer insatta var det definitivt inte någon nyhet.

– Jag började själv att använda den här metoden 2014 och då hade den varit möjlig i säkert tio år innan dess. När jag började var det kanske de mest intresserade släktforskarna som använde dna-analyser, men på senare år så har intresset vuxit väldigt mycket, säger Anna-Lena.

Lite enkelt förklarat ärver barn 50 procent av sitt dna från varje förälder. Nästa generation ärver i sin tur också en bit av mor-/farföräldrarnas dna-profil, även om den nu blivit lite mindre. I princip halverats. Och så håller det på i generation efter generation. För varje ny generation kommer det in nya gener men delar av de gamla finns fortfarande kvar och det är den biten som gör det möjligt att spåra avlägsna släktingar via ett dna-test.

– Det är ganska enkelt att göra ett test. Man köper ett testkit, topsar sig på båda sidor inne i munnen, lägger topsen i en burk, som man sedan skickar iväg för analys, säger Anna-Lena.

Som tillhandahåller testkit och gärna hjälper till med det praktiska runt provtagningen.

Analysen och den efterföljande matchningen mot andra som testat sig hos just det företaget, tar cirka en månad. När den är klar kommer det ett mejl med en länk till en sida där de träffar man fått finns med.

– När jag fick mitt svar så var det en lista på cirka 2 000 namn. Men eftersom det blir allt fler som testar sig så kommer det också nya träffar och i dag så är det 3 348 personer på listan över de som jag är släkt med på något vis.

Resultaten är sorterade efter hur mycket dna som stämmer överens och inte helt oväntat så är mammas namn längst upp på Anna-Lenas lista.

– Tyvärr så gick pappa bort innan det här fanns så jag har ingen möjlighet att matcha mig med honom, säger Anna-Lena.

Det som visar graden av släktskap är hur många centimorgan (cM) som stämmer överens mellan personernas dna. För mamman är värdet 3 500 cM medan det i botten på listan finns en person vars värde är 19 cM.

– Är det över 3 000 cM så är det garanterat en förälder. Sedan blir värdet allt lägre ju längre bort man är släkt och för den med 19 cM så går det inte att hitta det gemensamma ursprunget.

Förteckningen över träffar som stämmer med ens egna dna innehåller namn, värdet för cM samt en bedömning på hur långt håll man är släkt. Ju lägre cM-siffra, desto grövre blir gissningen.

— Det exakta släktskapet får man själv försöka ta fram och därför är det en fördel om man har lite erfarenhet av släktforskning, säger Anna-Lena.

Anna-Lenas släktträd

Fakta dna-analys

Tre företag dominerar marknaden för dna-tester. Det är Myheritage, Family tree dna och Ancestry. De två förstnämnda har bättre täckning i Sverige medan Ancestry är stort i USA. Alla erbjuder självtester vars resultat sedan jämförs med alla andra som köpt gjort sin analys på just det företaget. När det gäller Myheritage och Family tree dna så går det att mot en mindre avgift att använda sin dna-profil från det ena företaget hos det andra. Medan Ancestry kräver att testet görs hos dem men dna-profilen går däremot att flytta till något annat företag.Resultatet av dna-testet redovisas via nätet och det uppdateras när nya matchningar uppstår.

Detta är centimorgan

Centimorgan, förkortat cM, är en enhet som används för genetiska kartor. Enheten kan användas för att ange längden av identiska DNA-segment hos olika individer. I genomsnitt halveras den totala längden av de identiska segmenten i cM för varje generation. Om två individer har långa identiska segment mätt i cM på samma position i sina autosomala DNA är personerna därför sannolikt nära släkt. Längden av identiska segment är emellertid resultatet av en slumpmässig process (mutationer och rekombination), och längden är därför inte ett särskilt exakt mått på hur långväga släktskapet är.

Text och foto: Leif Fjellström

DNA-Café

 I helgen ( 28 oktober 2018)  berättade rutinerade släktforskaren Anna-Lena Hultman om hur Dna-test kan användas i släktforskning.

Dna-test gav släktforskarna en ny dimension när det blev en populär metod för några år sedan.

Med hjälp av en bomullspinne topsar släktforskare insidan av sin kind och skickar sedan i väg testet till ett laboratorium. En månad senare anländer svaret.

– Då går man in på sin släktforskningssida och ser vilka matchningar som har gjorts med släktingar. Det är också ett sätt att kontrollera sin släktforskning, säger Anna-Lena Hultman.

Anna-Lena Hultman rekommenderar det dna-test som företaget Family tree säljer och det gör hon eftersom de är störst på marknaden och då genereras flest träffar.

När Anna-Lena Hultman i söndags bjöd in till information kring dna-test och vidare släktforskning kring det i Konkordiahuset var det inte första gången.

Vi har kört det här i några år nu, berättar hon.

I söndags var det fyra personer på plats. En av dem var Rosmari Gustafsson från Götåkra. I likhet med de övriga har hon redan gjort ett dna-test men vill lära sig mer om hur hon kan gå vidare med de resultat hon har fått fram.

– Jag har några test-kit liggande som jag ska låta kusiner och sysslingar testa sig med. Jag vill se om matchningarna jag har fått härstammar från min mor eller fars sida, säger hon.
Drygt 2000 träffar fick Rosmarie Gustafsson när hon testade sig själv

Info och bild från : Ulricehamns Tidning 

 

Emigrantforska på nätet

I maj 2017 utgavs en ny handbok ( nr 15 ) av Sveriges Släktforskarförbund : ”Emigrantforska på nätet”
av Ted Rosvall och Anna Lena Hultman.

 

EMIGRANTFORSKA PÅ NÄTET tar upp de många spännande och användbara resurser, som numera finns tillgängliga via Internet. Boken går inte igenom självklara saker, som hur man forskar i svenska kyrkoböcker, utan fokuserar i stället på de på många sätt revolutionerande källorna, databaserna och sökvägarna du finner på Nätet.

Denna handbok vill vara en manual för hur du närmar dig alla dessa möjligheter, hur du söker och hur du tolkar de uppgifter du får fram. Ambitionen har inte varit att sammanställa en heltäckande katalog över alla för emigrantforskning tillgängliga resurser, utan hoppas i stället att få vara en inspirerande guide inför dina egna upptäcktsfärder, med många god råd och tips längs vägen.

Boken koncentrerar sig på den stora utvandringen till USA och Canada, eftersom den var så oändligt mycket större än all annan emigration från vårt land. Roligt vore om det i dess efterföljd också kunde komma vägledningar till hur man hittar dem av sina släktingar, som utvandrat till våra Nordiska grannländer, till Tyskland, Baltikum, Ryssland, Sydamerika, Sydafrika och Australien.

Jämfört med den gamla boken ”Emigrantforskning” är ungefär halva materialet nyskrivet, med nya fräscha illustrationer, skärmdumpar och sökmenyer.

Det har också tillkommit helt nya kapitel, som t.ex. Adressregister, Släktträd på Internet och Nya amerikasläktingar via DNA. Boken avslutas med ett bonuskapitel, som fått rubriken ”Emigrantöden – Forskningsberättelser från Fältet”, med ett antal praktikfall, där en rad olika källor använts för att komma vidare med de försvunna emigranterna.

Boken är på svenska (och en smula engelska), men innehållet är universellt. Det går naturligtvis  lika bra att söka efter försvunna emigranter från Danmark, Norge, Finland och Island, eller från i princip vilket land som helst. Tekniken och databaserna är desamma.

”Emigrantforska på nätet” finns att köpa HÄR.

 

Grattis till Anna-Lena!

Glad pristagare under Släktforskardagarna i Umeå !

En emigrantexpert med engagemang på många fronter och en entusiast som fått med ungdomen på tåget.
Anna-Lena Hultman från Ulricehamn  var en av  av dem som mottog fina utmärkelser under Släktforskardagarna i Umeå.

Anna-Lena

”Anna-Lena är en oerhört kunnig, generös, entusiasmerande och noggrann person som väl förtjänar att hedras med Victor Örnbergpriset”.

Så löd den fina motivering från Borås Släktforskare som ledde till att Anna-Lena Hultman utsågs till årets mottagare av Victor Örnbergs hederspris. Priset, i form av ett diplom och en check på 10 000 kronor, delades ut under Släktforskardagarnas bankett.

– Det är jättekul. Man känner sig hedrad, säger pristagaren.

Anna-Lena Hultman bor utanför Ulricehamn i Västergötland, och det var här hennes intresse för emigrantforskning uppstod. När hon började undersöka hembygdens historia blev hon snabbt varse att utvandringen västerut varit ovanligt stor.

– Min forskning växte snabbt till att omfatta hela Västergötland, och hela Sverige. Det är ju så när man blir biten av något, säger hon.

CD-skivan Emibas, som gavs ut 2005 och innehåller uppgifter om närmare 1,1 miljon migranter, var Anna-Lena Hultmans första stora projekt för Svenska Släktforskarförbundet. Många har lagts till högen sedan dess – flera versioner av Sveriges dödbok har haft henne som projektledare; ”Namn åt de döda” och Gravstensinventeringen likaså.

Den sistnämnda är hon extra stolt över.

– Där tycker jag verkligen att jag gjorde en stor insats, för jag fick kämpa en del för att få igenom det.

Victor Örnbergs hederspris delas ut sedan 1990 till personer som gjort stora insatser för släktforskningen.

Texten är hämtad här: http://www.genealogi.se/