Artikelarkiv

Kalla fötter

Ur Redvägs Häradsrätt, urtima ting 31/3 1697.

Så framförde även kronolänsmannen soldathustrun Gunilla Siggesdotter vilken själv tillstod sig mattismässedagen som var den 29 februari emedan folket voro uti kyrkan hava uppgrävt självspillingen som hängde sig själv för någon tid sedan i Kinnareds by, förlofvade soldaten Mårten Biörnsson och sedermera efter kungl. Hofrättens dom blef af bödelen uti skogen nedergrafven. Havande honom sedan avklätt dess skor och huusor och dem på sig tagit, som hon nu för tingsrätten och uppviste, varav nu hänt att kroppen är ofvan jord blefven liggandes.

Sägandes sig sådant för sin svåra fattigdoms skull gjort hafva, emedan hon intet skolat haft på fötterna. Tillståendes och, det hon tagit det repet som han hängde sig med, och det tillbudit uti bygden att vilja sälja, utspridandes en och annan det samma ville köpa i den mening att hon det, dess snarare skulle få föryttra, inbillandes folket det en sådan repstump skall vara lycklig att hava till ett och annat uti huset. Denna hustrun har eljest inte synnerligen…….. om sig uti bygden, dock svåra fattig och har många barn.

Målet hänsköts till hovrätten då något lagrum för detta ej finns.

Harald Filipsson

 

…………………………………………

 

MORFAR – EN TUSENKONSTNÄR

Min morfar Erik Kraft föddes 2 augusti 1889 på soldattorpet Warhult i Korrebos rote, Månstads socken. Fadern Carl Kraft var indelt soldat sedan 1881 och fick för detta 6 kronor i årlig lön att utbetalas i Tomasmässotiden enligt soldatkontraktet. I fredstid brukade han torpets tegar och var även verksam som smed. Modern som hette Lovisa Gardell tog hand om familjen, hemmet och säkert det mesta i tillvaron ungefär som de flesta kvinnorna av hennes tid. Något av åren på torpet odlade hon lin och beredde lingarn. Till min stolthet äger jag en grov vit linneduk med söm på mitten som morfarsmor inte bara ska ha vävt utan även odlat linet till och utfört alla leden i linberedningen.

Morfar var en verklig mångsysslare. Inför bröllopet 1914 hade han köpt tomten på Enebacken i Månstad för 200 kr. Han hade dessutom ritat och gjort modellen till sitt  och mormors hem. Timret till huset kom från två inköpta nedmonterade torpstugor.

1922 tog han körkort och skaffade socknens första bil som han bland annat använde för taxiverksamhet. Ett gulnat tillståndsbevis från landskansliet i Väners-borg talar om att han får ”tillstånd att tillsvidare och så länge Kungl Maj:ts Befallnings-havare ej finner skäl återkalla tillståndet åt allmänheten uthyra automobilen med igenkänningsmärket P1679 dock under villkor att högst tre vuxna personer, föraren oräknad vid varje tillfälle befordras med automobilen…” På söndagarna körde han prästen mellan kyrkorna i Månstad och Södra Åsarp.

Erik bedrev en handelsrörelse som enligt uppgift i Månstadsboken försålde alla slag av jordbruksmaskiner, cyklar, radioapparater, el, motorer, installationsmaterial m m. 1922 fick han tillstånd av Kungl Maj:ts befallningshavare i Älvsborgs län att inneha oljor (dock högst 1000 kilogram) med anledning av sin handelsrörelse. Oljorna skulle förvaras i ett för ändamålet uppfört skjul på Enebacken. 1936 uppfördes en verkstadsbyggnad hemma på tomten.

Han köpte delar och monterade bland annat cyklar. Cyklarna såldes sedan dels under eget inregistrerat varumärke RUBIN, dels under kundernas varumärken t ex NYAS (Nya Järnaffären i Ulricehamn) och RECORD (för Sven Carlsson i Dalstorp).

Kamera införskaffades tidigt och tack vare detta har vi kvar bilder på Eriks farföräldrar som avled 1912 och 1917. Eftersom han i regel var fotograf finns han inte själv med på så många av bilderna. En väska med glasnegativ har bevarats åt eftervärlden.

Erik hade även elektriska kunskaper. En fullmakt från 1925 ger honom rätt att utföra elektriska lågspänningsledningar för kraft och belysning. Då hade han sedan ett par år (sedan oktober 1921) elektriska ljuspunkter i sitt eget hem. 1931 var han med och gjorde en elektrisk installation för 25 ljuspunkter i Månstads kyrka.

Åren går och i slutet av 1930-talet är äldsta dottern vuxen nog att lära sig att köra bil. Övningskörningen avbryts abrupt av krigsutbrottet och Lilly får aldrig något körkort. I maj 1945 blir Erik sjuk, opereras på Borås lasarett, återhämtar sig och är på väg att få åka hem när något tillstöter (kanske lunginflammation, penicillinet har ju inte nått bygden ännu) och den 24 maj 1945 avlider han. Ur Ulricehamns Tidning 26 maj 1945:

”Ett dödsbud, som framkallat stor förstämning i Månstad, mäler att handlanden Erik Kraft avlidit i en ålder av 56 år. Den bortgångne var född i Korrebo och flyttade till Enebacken för många år sedan, där han drev omfattande handel med cyklar, jordbruksmaskiner o d. I alla kretsar gjorde sig Kraft känd såsom en trevlig och sympatisk man. Inom sjukkasserörelsen tog han livligt del och var styrelseledamot i sjukkassan sedan 1926 samt v ordf och kassör sedan 1932. Kraft var vidare ledamot av taxeringsnämnden samt revisor för kommunens räkenskaper. Alla han kom i beröring med uppskattade honom och saknaden efter den bortgångne kommer därför att bli stor. För kort tid sedan insjuknade han och fördes till Borås lasarett, där han nu avlidit. Närmast sörjande äro hustru samt två barn och många vänner. ”

Margareta Jarvid
Vasaättlingar i Ulricehamnsbygden

 

…………………………………………

 

Vasaättlingar i Ulricehamnsbygden

 

De flesta som forskar i sin släkt har till övervägande delen bönder, torpare, soldater och backstugusittare i sina antavlor. Det kan ju vara nog så intressant forskning, men de flesta upplever nog att det blir ganska ”torra” uppgifter man lyckas vaska fram ur kyrkböckerna. Om man då på någon gren kommer in på borgar- präst- eller adelssläkter kan man få lite mer kött på benen och komma lite längre tillbaka i sin forskning.

De adliga släkterna kan ibland föras tillbaka till medeltiden och om man kommer in på någon kunglig gren kan man säkert spåra förfäder tillbaka till Harald Blåtand, Sigrid Storråda, Karl den Store eller Gorm den gamle. Så har det blivit för många släktforskare i Ulricehamnsbygden, då de hittat en släktlinje tillbaka till Gustav Vasa via traktens adelsätter

Från landsfadern kung Gustav I (1496-1560) och hans drottning Catharina av Sachsen-Lauenburg räknat, är det ca 14 generationer till nu levande ättlingar i våra bygder. I nästa led finner vi sonen, kung Erik XIV (1533-1577) och hans ”illigitima gemål” Agda Persdotter ”i porten”. Agda uppges varit dotter till rådmannen i Stockholm Peder Klemetsson, ”Peder i Porten” kallad. Erik och Agda fick minst två döttrar, Virginia och Konstantia, vilka uppfostrades av Eriks halvsyster Cecilia Vasa. Den vi här skall följa är Virginia.

Virginia Eriksdotter föddes ”1559 strax före soluppgången den 1 januari på Kalmar slott”. Hon giftes med tiden bort med fältöversten och ståthållaren på Kronoberg Håkan Knutsson Hand som hade kopplingar till Intorp och Attorp i Kind. Virginia och Håkan dog båda 1633, och är begravda i eget gravkor i Odensjö gamla kyrka. Deras vapensköld finns i Olshammars kyrka.

Elisabeth Hand ”till Hössna och Gavlö” född 1598. Gift med Per Joensson Gyllensvärd som adlades i Nürnberg 1632. Han köpte Önnarp i Hössna 1626.. Elisabeth dog 1651 och Per 1664, båda begravdes i Hössna gamla kyrka. Två av makarnas barn, Knut och Märta, har ättlingar i Ulricehamnsbygden.

Knut Gyllensvärds linje

Knut Gyllensvärd, regementskvartermästare, död 1664 och begravd i Hössna gamla kyrka. Gift med Eufrosyne Lillie af Aspenäs. Hon var dotter till kommendanten på Älvsborg Peder Lillie af Aspenäs.

Helena Gyllensvärd, född 1656 på Önnarp, Hössna, dotter till Knut här ovan, var troligen först gift med en Hans Bergh ”vilken stupade i Skåne under Karl XI:s danska krig”. Helena gifte sig sedan med löjtnant Lars Jonsson Flint och bodde med honom i Boared, Gullered. I äktenskapet föddes följande barn:

1.Eufrosyne f. ca 1679-80

2.Gustaf  f. ca 1681

Britta f. ca 1691, död 1698 i Boared

Johan f.1693 i Boared, död 1693

Pehr f. 19693 i Boared, död 1693

3.Johan f. 1694 i Boared

4.Margareta f. 1698 i Boared

Det är möjligt att Christoffer Larsson som dog 1736 i Rearsered, Hössna också var son till Lars Flint och Helena Gyllensvärd, men där krävs mer forskning.

Lars Flint dog 1708  och i Gullereds begravningsbok kan man läsa: ” den 12 april 1708 afsomnade bonden leutenant Lars Flint, Boared, som i senaste danska kriget tiente sist under sahl. Riksamiralens högvälborne grefwe Gustaf Otto Stenbocks wärfde lijf squadron till häst och blef begrafwen i Gullereds kyrka den 19 dito. Han var vid pass 70 år gammal”. Helena Gyllensvärd dog 14 mars 1731 i Boared, Gullered.

  1. Eufrosyne Larsdotter Flint född ca 1679-80 i Boared, Gullered, död 1736 i Slätthult, Hössna. Gift med nämndeman Anders Svensson. De bodde i Hjortåsen, Hössna, Hester i Vist och Slätthult i Hössna.

Barn: Lars Andersson och Elin Andersdotter

Ättlingar till Lars bodde i Boared, Gullered, bl.a. släkten Lundin.

2. Gustaf Larsson Flint f. ca 1680-81i Boared, Gullered, död 1754 i Boared, Gullered. Gift med Ingrid Månsdotter från Hössna Herrgård.

Barn som nådde vuxen ålder:

Märta Gustafsdotter f. 1714, gift med Anders Bengtssson och bosatt i Påbo, Gällstad.

Anna Gustafsdotter f. 1718, gift 1:a gången med Gunnar Nilsson och bosatt i Sjögared, Gullered och Duvered, Hössna. Gift 2:a gången med Sven Pehrsson. Denna linje leder bl a till släkten Sandin från Hössna.

Måns Gustafsson f. 1726, gift med Kjerstin Håkansdotter och Carin Nilsdotter. Bosatta i Rearsered, Hössna och Boared, Gullered. Måns hade 7 barn i första äktenskapet och 2 i andra. Från denna gren av släkten härstammar bl a släkterna Stomberg och Hallin i Hössna och släkten Björnberg i Ulricehamn.

Per Gustafsson f. ca 1730, gift med Sara Svensdotter, bodde i Boared, Gullered.

Minst 9 barn föddes i familjen och från dem härstammar släkterna Torin och Björklund som bodde i Hjälmsered, Gullered och släkten Danielsson från Bäcken i Gullered där en del ättlingar var soldater med namn som Staf, Hällberg, Frid och Glad

Per Gustafssons dotter Stina Persdotter f. 1762 levde efter maken, Johannes Trulssons död, på fattigunderstöd på torpet i Hössna. Från henne härstammar Svante Pettersson som med 9 barn bodde på Petersäng i Tvärred, Bokeberget under Stora Ekered och Remma i Brunn och Sjölyckan i Tvärred.  Barnen kallade sig Svensson.

3. Johan Larsson Flint f. 1694 i Boared, Gullered, gift med Anna Thorsdotter, bodde i Boared, Gullered. I denna del av släkten tycks namnet Flint ha levt kvar till sönerna Hans och Lars. Hans’ son Andreas Hansson Boström var gårdfari-handlare och tycks varit invecklad i fastighetsaffärer innan han försvann spårlöst. En annan son till Hans Johans-son Flint var Zackris Hansson Flint f. 1779 i Boared, Gullered gifte sig först vid 55 års ålder med den 40-åriga Britta Jonasdotter. De bosatte sig i en back-stuga under Boared. Dottern Inga-Lisa Zackrisdotter f. 1827 levde ogift och brann inne i sin stuga i Boared nära 101 år gammal. En gren av Hans Johansson Flint ättlingar levde i Brännered, Liared, med efternamnen Abrahamsson och Carlsson.

En dotter till Lars Johansson Flint, Stina Larsdotter, gifte sig med en Lundvall och bodde i Boared.

  1. Margareta Larsdotter Flint f. 1698 i Boared, Gullered. Gift med Anders Larsson och bosatt i Boared. De fick endast ett barn, Lars Andersson f. 1732, men han i sin tur hade åtta barn. Hans dotter Catharina Larsdotter gifte sig med Isac Jacobsson Sahlberg i Hjälmsered, Gullered och dottern Eva Larsdotter med Fredrik Nyberg på Kullen, Hössna och Johannes Efraimsson från Duvered, Hössna. Fredrik Nyberg var också ättling till släkten Gyllensvärd vid Ekmans i Boared (den grenen får utredas vid ett annat tillfälle).

Via denna gren finner man släkten även i Oltorp, Hulared och Remma i Dalstorp.

Det finns naturligtvis massor av andra släktlinjer från Lars Flint och Helena Gyllensvärd. De flesta finns i DISGEN-programmet i datorn på Stadsbiblioteket och kan skrivas ut därifrån. Tänka bara på att alltid kontrollera uppgifter som lagts in av andra.

För den som vill veta mer kontakta Anna-Lena på konkordia@konkordia.se eller tel 0321-402 28.

Källor: Egen forskning i främst Gullereds kyrkböcker
Släkt och Hävd nr 1964:2
Sundberg, Ulf, Kungliga släktband (2004)
Bygd och gårdar kring Galtåsen
Gullered-Strängsered –Bygden i sydöstra Redväg
Söderberg, Brita, Släktkrönika II (1982)

…………………………………………

CARL GUSTAFSSON BERÄTTAR

Carl Gustafsson var född 1872 i torpet Åslyckorna under Alarp Ödegården i Blidsberg. Föräldrarna övertog 1875 ett förpantningshemman som hette Kringlebacken och låg vid Göpåsen i Blidsberg och vilket de i samband med laga skiftet köpte 1880. Detta och mycket annat finns bevarat på band som Carl Gustafsson brorson, Gunnar Gustafsson, spelat in.

Kringelbacken, Blidsberg, hör till_Carl Gustafsson berättarKringelbacken, Blidsberg

Om det stora lånet
Gunnar: Det skulle allt vara roligt om farbror berätta när han gick till stan och ordna med det där stora lånet.
Ja det var en benig tid, men det va långt efter fars död. Ja så långt efter var det väl inte, det va några åratal och det var ju så svårt för mor. Jag ser i mina anteckningar att när hon skulle ut med utgiftsräntan då låna de varje år, men det står inte var vi kunde få något att betalat med. Ibland lånade vi av Dalagubben, en gång å Magnus i Larsaboryd, en gång utav August i Ekåsen och så vidare. Men dä klart att vi va tvungna å betala in det, det va ränta. Men sen var det väl till sist så att hon var tvungen att skicka mig till stan för att ta ut ett lån. Vi hade inte haft något lån på banken tidigare så vi kände inte till något om banklån. Men det var ingen annan råd för pengar fanns inte i var stuga då så att säga.

Då fick vi August i Ekåsen och Magnus i Larsaboryd att skriva borgen. Men lånet var på 100 kr och vi behövde bara 50 kr och därför gick det inte. August satte in på sitt kreditiv, han va storman då, och skötte det kommunala. Å så skrev vi det igen. Då när jag kom te stan med papperen gick jag till banken så fort det var öppet vilket det var på onsdagar och lördagar.
Men då sa de att dä går inte, det måste vidificeras utav prästen, pastor Ålander. Då fick jag laffa hem igen. Då gick ja till prästen en kväll och då fick jag gå och vänta länge. När jag kom in till prästen gick han bort och fram, det går aldrig ur mitt minne och sinne vilken präktig predikan han höll för mig hur farligt det är att låna och sätta sig i skulder. Jag teg hoppas jag, jag tänkte att han kanske aldrig hållit en predikan som var mindre behövlig än vad den var. Men sedan fick ja pengarna i alla fall när jag kom in tredje gången.
Gunnar: Det blev rätt många mil.
Jag räknade på att det blev 12 mil för mor hade inte råd att kosta någon tågresa på mig. Men jag håller det för givet att det skulle vara rätt så nyttigt för många pojkar nu för tiden att gå igenom en sån där liten skolkurs.

Om Blidsbergsbor
Jo det var så att ja skulle berätta lite för Gunnar om de gamla Blidsbergsborna. Uppslaget till detta var min gode vän Lindén, Pastor Joakim Lindén. Han börja på. Men sedan blev han troligtvis sjuk. De som han skildra hoppar vi över. Men ja skall presentera Joakim för Gunnar. Han var troende, gudfruktig och präktig pojke som skolpojke och kom tidigt med och när vi exercera så va han troligtvis allaredan pastor.
När den stora väckelsen var i Blidsberg var han sällan med. Men efter många år fick jag höra att han skulle komma till Böne för att predika. Då va det klart att ja gick dit och då hade vi inte sett varandra på många år. Jag var den jag va och han var den han var.

Böne prästgård, hör till_Carl Gustafsson berättarBöne prästgård

Ha va som den grannaste kyrkoherde. Då så gick jag fram och hälsa på honom och han kände inte igen mig. Jag tedde mig som en utsliten gammal torpare. När han då inte kände igen mig marscherade jag iväg och låtsade att ja blev lite besviken. Han kom och sprang ikapp mig å högg tag i mig och sa att nu släpper jag dig inte med mindre än att du talar om vem du är. Då börja han känna igen mig. Kan vi inte få pratas vid på något sätt sa han då. Kan du inte komma ner i morgon – jo, ja ska till Skogslund och då går ja förbi. För ja visste att han bodde i Nolegårn. Då ska ja beställa och bestå 11-kaffe på dig det skall du få se. Kom då vid 11-tiden. När jag då kom då var det förfärligt roligt på den grund att ja va ju barn i huset där och han behövde alls inte betala för något kaffe.
Om spöken
Men då måste vi ta med spöket i Böne Prästgård
Ja dä var fasligt mycket pratande. Det blev ju så, och det håller de väl för än i dag, att det skulle varit kyrkoherden där, som var orsak till att sonen försvann. Han hade en olydig och svår son som försvann, spårlöst. För 50 år sedan var det ett ständigt pratande och än den ene och än den andre hade sett honom i bygden. Men för inte så gränslöst längesedan skulle dödgrävaren gräva en grav där det varit grävt förut.
Det var Algot i Bokhult, min närmaste granne. När han hade grävt ett lite grand hittade han ett skelett och det var ingen människa som kunde förklara varför det låg ett skelett i kanten på en grav. Det blev väldigt mycket stämmor och undersökningar men om de fastslog att det var något sammanhang med prästen och pojken det tror ja inte de kunde göra precis.

Gunnar: Jag tycker annars jag minns att det var en kvinna som vittnade om någonting på dödsbädden att hon visste om det lite grann. Så det var troligen prästens son som låg begravd.
De kom på ett skelett som låg strax under markytan. Det förklarar ju ändå mer att prästen hade släpat ner pojken, möjligen med pigans hjälp, och så begravt honom på en nygrävd grav som var nyss igenskottad så det märktes inte. Ja det var en mycket underlig händelse. Men då har man ju hört många människor tala om att de såg och hörde spökerier i Prästgården. Jag tänker än idag på det när jag kör förbi där, jag tänker på det varenda gång.

Om Hjelm (Hjôlm)
Ja minns Hjelm, det var en spektakelmakaregubbe. En gammal knekt, han levde på sin pension och hade det trevligt. Hans käring, gamla Hjôlmesa, hon var lärarinna. Hon lärde barn att läsa så de tog se bra fram. Men så tyckte han inte om att hon hade barnen där för de var på det som var otillåtet. Han hade två stora katter, de var tama, men han hade gjort dem ännu mera tama. Han kunde köra med dem. Då beklagade käringen sig för att när hon skulle ha skola, då satte han ok på kattera, å så hade han en krok, å så drog han ut aska på den stora spishallen för där var en gruva, det vet du hur det var i de gamla stugorna, men här hängde spishallen och gruvan ihop. Han rev ut askan och så körde han krok med katterna. Hur skulle ja få barna uppmärksamma då sa Hjôlmesa.

Gunnar: Var hon lärarinna?
Ja det var en sådan lärarinna som det va i forntiden förstår du. Hon kunde inte lära dem någonting mer än bara läsa.
Gunnar: Hon var alltså ingen utbildad lärarinna?
Å visst inte.
Gunnar: Dä va intressant. Då var det traktens barn som var hos henne.
Ja men det var före min tid, men sedan var det bara en bit tillbaka så kom vi till stället där vi hade skola. Ja, va hette det? Det var Sveda-Petters käring i alla fall, Sveda-Petter var död då. Där var vi i skola jämt, jag och Anders-Gustav. Vi hade vår skole där men jag börja i Mörkabo skola, men hos Hjôlmes har vi aldrig varit med, det var sådant de berätta bara. Hjôlmesa byggde sig också en stuga och den byggde hon på smedens ägor, och det va på detta viset de många stugorna kom till i Blidsberg. Men det var väl så på andra platser också. Alla vemodigaste, att gamlingar kunde bygga sig en stuga det var inget att säga om, men ungdomar, de här stackars tösera, denna svarta orättfärdigheten. Det var så lika för alla att då stod Amerika öppet, och så reste de till Amerika och så lämna de henne, fästmön kvar. Eller så rymde di ifrå exeringa. Var det så att det passa kunde de rymma ifrån både exeringen och fästmön.

Om Klas Oskar Vesterberg (Skrock)
Nu vet vi att det står: Om din hand är dig till förargelse eller om ditt öga är dig till förargelse så riv ut det, men jag har aldrig sett någon praktisera Jesu ord mer än Skrock. Han visste att han hade missbrukat sin tunga å levat så ogudaktigt. Det var när de store väckelsetiderna hade varit. Alla var upprivna och tänkte för att komma på rätt köl. Skrock, han skar av tungan och la den i fönstret. Han kunde inte prata så vi förstod va han sa på ett par år. Det va hans svägerska, våran grannkvinna Manda i Hultet, som tala om att han hade lagt den i fönstret. Han hade nog inte gått alltför långt in kan ja tro, men han hade skurit å så pass mycket så att han hade svårt att prata.
Men sen söp han ihjäl sig. Han låg i den gamle björkdungen i Timmele vid krogen. Där fann de honom fram på våren.

Harald Filipsson